Språk: substantivet "alkodrom"

Vissa ord fungerar mer än andra som stimulantia för inspirationen. Det mjuka ordet "alkodrom" för med sig en vag doft av svunnen epok, av vackra kvinnor och stiliga män, av storstad, av eleganta danslokaler med en atmosfär tung av svepande cigarrettröksslöjor och Chanel no 5 där små bord försedda med jugendlampor skänker ett milt ljus, av Glenn Miller och Dizzy Gillespie. Trots anspelningen på alkohol i ordets förled stupar alkodromens besökare sällan i den regnvåta rännstenen efter att i dimmigt tillstånd tagit till knytnävarna mot något råskinn, utan njuter hellre av drinken som blandats av den i oklanderligt stärkt, vit skjorta klädde bartendern.

Ordet - naturligtvis bildat från det ur arabiskan lånade "alkohol"(al kohl) vilket ursprungligen betecknade pulvriserad antimon (som både då och nu finns i ögonförskönande medel) och grekiskans drómos", som betyder lopp eller kapplöpningsbana - betecknar helt enkelt en nattklubb; en danslokal med alkoholförtäring. Enkelt och mycket stiligt: vem skulle inte vilja tillbringa en lördagsafton på l'Alcodrome?

Betyg: 9 av 10

Språk - dagens kliché: vårt avlånga land

Lågstadiegeografi

En behjärtansvärd bildningsinsats med böjelse för geografi samlar stora skaror i vårt avlånga land; en samfälld och enkel sång - med endast tre ord - stiger ur svenska hjärtans djup. Insatsen har pågått under lång tid, kanske flera decennier, men alltjämt känner sig rörelsen manad att upplysa det svenska folket.

"Vårt avlånga land". Försöker folkbildarna klistra på landet ett epitet av homeriska mått? Knappast. "Den rosenfingrade Eos" har aningen bättre klang och nog skulle det gå att hitta ett minst lika poetiskt uttryck. Kan det vara så, att det är fullständigt omöjligt att använda pronominet "vårt" i direkt konjunktion med substantivet "land". Måste ett lagom stort uttryck ta utrymmet i anspråk (och att använda "rika och välmående" vore att fara med osanning, medan "i smyg främlingsfientliga" förvisso är sant, men alltför långt och lite för kontroversiellt)? Nej, svaret finns att söka på annan plats.

Klichén är tänkt att vara helt neutral och osynlig - totalt intetsägande och i fullkomlig avsaknad av all relevant innebörd, samtidigt som den skänker lite form och volym åt meningen. Det kan tyckas harmlöst. Problemet är bara att uttrycket
smugits in alltför länge och nu, likt en fuskbyggd villa från sjuttiotalet, börjar möglet göra sig påmint och orsaka allergi.

Det är inte bara den klent begåvade, bloggande pöbeln som ser sig nödsakad att infoga denna substantivfras så fort det är möjligt, utan även en häpnadsväckande stor del stringenta tidningsmän och -kvinnor. Som varje ansvarskännande medborgare inser, är konsekvenserna av detta språkbruk långtgående. Det leder inte bara till ytterligare förslappning av den svenska vokabulären utan också till ungdomens förfall och karies. Berika gärna språket med allsköns kulturella influenser - det är
enligt recensentens uppfattning en nödvändighet för att ha ett levande språk - men tänk till en extra gång innan "vårt avlånga land" ånyo kläms in.

Betyg: 1 av 10

Språk: Uttrycket 'scenhelighet'

Scenhelighet: det fenomen som kan iakttas när en - ofta snarfager - skådespelare eller artist ideligen gestaltar godhjärtade, rättrådiga rollfigurer trots att vederbörandes bakomliggande personlighet är den diametralt motsatta (jfr rykten kring det liv och leverne som Hugh Grant för). Under indirekt förespegling att personen i fråga är en genombussig hedersknyffel uppnår personen i fråga således stor popularitet och folklig förankring.

Även om uttrycket härletts ur "skenhelighet", är det inte tal om någon sådan, då skådespelaren endast genom sitt val av yrke ger detta intryck och alltså inte aktivt propagerar för sin egen förträfflighet (även om bieffekten säkert är välkommen).

Har DN inte betalt licensavgiften?

Under den senaste veckan har läsarna av DNs nätupplaga kunnat ladda ned en skärmsläckare, som visar nyheter från DN när datorn inte använts under en kortare, specificerad period. Dylik programvara tilltalar recensenten, som ju är systemutvecklare till yrket, så han laddade raskt ned programmet från DNs webbplats och installerade det.

Idag, när skärmsläckaren startar, möts användaren av ett meddelande som säger att skärmsläckaren tillverkats med hjälp av demoversionen av en programvara (Screentime for Flash) och att produktens provperiod gått ut. För de läsare som inte är bekanta med begreppet "demoversion", kan nämnas att detta är en utgåva som företag erbjuder för att kunden skall kunna bekanta sig med mjukvaran och se om han eller hon verkligen vill köpa den - en demoversion har av just denna anledning ofta begränsad funktionalitet, som exempelvis en tidsbegränsning.

DN har alltså använt en tidsbegränsad provversion av en programvara för att utveckla en skärmsläckare som man sedan erbjuder sina tidningsläsare. Man knyter på detta sätt kunder till sig genom att få gratis reklamtid på skrivbord i hela landet. Att inte använda licensierad programvara för att utveckla en sådan produkt är allvarligt, åtminstone lika allvarligt som att låta bli att betala tv-licensen.

Betyg: 1 av 10
DNs nedladdningsplats: skärmsläckare
ScreenTime for Flash: demoversionen

Dryck - drink: Pimm's & Lemonade

Sommar, sol och cricket på flaska

När de framskyndande paraplyerna på trottoaren beslöjas av den av trötta baklyktor rödfärgade regndimma som följer i den skyndsamt pilande trafikens kölvatten, inser man att sommaren detta år inte kommer att återvända. Alls. Det är då man minns de gyllne, långa aftnarna i England; det är då man plockar fram sin flaska Pimm's ur skåpet och för egen hand återerövrar sommaren en liten gnutta.

Drycken uppfanns av James Pimm, som under 1800-talets första hälft sålde sin hemblandade ginbaserade dryck på den skaldjursservering han drev. Uppenbarligen var drycken en sådan framgång att totalt sex varianter av Pimm's lanserades under de följande årtiondena, med olika spritsorter som bas. Av dem återstår bara idag tre, och Pimm's No. 1 är idag en mycket populär bas för sommardrinkar i England.

Pimm's No. 1 är en mörkt brun, tjugofemprocentig spritdryck med hemligt recept. Doften är mycket aromatisk och kryddig med inslag av kola, vermouth och gin. Smaken påminner en del om Cinzano Rosso, men utan den beska jag upplever karakteristisk för vermouth. Smaken är mild, söt och saknar nästan helt eftersmak.

När Pimm's således blandas med de ingredienser som krävs (lemonad och frukt), skummar drycken ordentligt. Färdig är drinken sommarsval, fräsch utan påtaglig alkoholsmak, vilket gör det möjligt att konsumera större volymer utan att inse att fötterna rundats av betydligt.

För att blanda en god Pimm's & Lemonade krävs:
6 - 8 cl Pimm's No. 1
18 - 20 cl Sprite eller annan kolsyrad lemonad
Frukt i bitar (äpple, apelsin, jordgubbar, lime/citron och gurka tillhör de allra vanligaste)
En mintkvist som dekoration


Betyg: 9 av 10
Pimm's webbplats: www.anyoneforpimms.com
Systembolaget: Pimm's No.1 , nr 71565

Musik: The Essex Green, KB, Malmö, 7 oktober 2006

Nykter ungdom spelar trevlig musik
Det är svårt att inte tycka om The Essex Green, när de med sin mjuka sextiotalsrotade pop på ett självsäkert och opretentiöst sätt tar plats på scenen på Kulturbolaget i Malmö. Material från "Cannibal Sea", bandets senaste album, utgör spelningens första hälft och även om Malmöpubliken inte riktigt lyckats memorera dessa alster ännu träffar "Penny and Jack", "Cardinal Points" med flera en nerv, vilket genast skapar en skön stämning i lokalen.

Det samspelta bandet frammanar sköna harmonier med distinkt, egen prägel och i Julia Rydholm har man inte bara funnit en skicklig, driven basist utan också en mycket vacker sådan.

När det för dagen fem man starka bandet så efter ungefär halva spelningen börjar spela äldre material, lyfter konserten ännu ett steg. Låtar som "Our Lady in Havana", med sin karakteristiska inledning, och "Lazy May", där Chris Ziter låter de behagliga amerikanska folkrocksinfluenserna spela fritt, får genast bred respons. De avslutande extranumren (den svävande svala "Julia", den drömmande, solskenssömniga "By the Sea" och ytterligare en melodi som jag tyvärr måste erkänna var okänd för mig) placerar bandet bland den fåtaliga skara musiker som ger mig samma känsla av välmående som doften av nybryggt kaffe en klarblå söndagsmorgon. Den känslan vill jag behålla länge.

Det enda jag saknade ikväll var den sköna "Southern States".

Betyg: 9 av 10
Lokal: Kulturbolaget, Malmö
Datum: 7 oktober 2006
Bandets webbplats: www.theessexgreen.com