tag:blogger.com,1999:blog-10699108.post1692194103030839110..comments2007-07-23T11:32:59.720+02:00Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/02697374395782901855noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-10699108.post-27159457324579399712007-07-23T11:32:00.000+02:002007-07-23T11:32:00.000+02:00Jag är lite kluven. Vad skulle hända om vi tittar på musik istället? Tänk om det nu kom nån snubbe som komponerade klassiksa verk lika bra som Bach, skulle hans alster ges ut? Jag vet inte. Men jag tror jag skulle älska att lyssna på det. Det viktiga för förlagen är kanske förmågan att sälja, att generera pengar? Därför skulle något Britney aktigt ges ut hellre än denna klassiskt skolade snubbe. Modern klassisk musik ges ut, men det säljer ju inte i stora mängder.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-10699108.post-71557677546490883752007-07-21T16:19:00.000+02:002007-07-21T16:19:00.000+02:00Att inte kunna tillgodogöra sig litteratur äldre än sin samtid är en stor svaghet. Jag antar att det hänger ihop med en oförståelse för historien och en ovilja att lära sig av tidigare generationer. Många stora romaner, samtida som äldre, har byggt upp intriger med hjälp av samma byggstenar - det handlar bara om att kunna identifiera dessa i den historiska kontext de placerats i.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-10699108.post-31555547182985241312007-07-21T13:38:00.000+02:002007-07-21T13:38:00.000+02:00Du är väldans förtjust i ordet kontext.Bengannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-10699108.post-25123845848272012082007-07-21T01:19:00.000+02:002007-07-21T01:19:00.000+02:00”Jag menar att detta inte bevisar ett dugg.”<BR/><BR/>Jag delar inte din slutsats.<BR/><BR/>”Ett litterärt verk - det må vara en pjäs, en roman eller seriealbum - uppnår sin storhet genom det bestående inflytande som det utövar i sin kontext och därmed även också det inflytande som det har över senare generationer.”<BR/><BR/>Kan det inte vara så att stora litterära verk utövar sitt inflytande eftersom de träffar så rätt i sin analys att de blir tidlösa?<BR/><BR/>”Således skulle en ny roman av Jane Austen inte vara särskilt gångbar idag, eftersom verket befinner sig utanför sin kontext. ”<BR/><BR/>Varför? Teman som Jane Austin tar upp är definitiv gångbara idag, där rubriken i stolhet och fördom skvallrar om just en sådan träff. Vad innebär stolhet och fördom i Jane Austin roman? Och är inte detta allmänmänskligt? Det känns som att du dels inte förstår vad ett värde är för något och varför stora litterära verk lyckas fånga dem. Givetvis är Stolthet och fördom knuten till sin tid. Men vad spelar det för roll, man får väl skriva böcker om historien? Spelar det någon roll om man skriver med 200 årig gammal stil om det man skriver är bra? Det skulle nästan anses som mycket kompetent att lyckas fånga andemeningen i Jane Austens stil fast med en personlig prägel förstås (och lite oundvikligen modernare) om man skulle vilja ha den profilen.<BR/>Utöver detta så kan man säkert uppdatera stilen men behålla innehållet och/eller ändra/uppdatera kontexten. Till sist verkar du fast i ett trångsynt utvecklingen går framåt perspektiv, det är lika naivt som att strunta i alla filmer innan Star Wars (vanlig tankebana). Nja slutsatsen av refuseringsbreven är nog snarare en kompetensbrist och felaktiga modeller för hur man försöker föra ut litteratur till publiken.Anonymousnoreply@blogger.com