Språk - dagens kliché: vårt avlånga land

Lågstadiegeografi

En behjärtansvärd bildningsinsats med böjelse för geografi samlar stora skaror i vårt avlånga land; en samfälld och enkel sång - med endast tre ord - stiger ur svenska hjärtans djup. Insatsen har pågått under lång tid, kanske flera decennier, men alltjämt känner sig rörelsen manad att upplysa det svenska folket.

"Vårt avlånga land". Försöker folkbildarna klistra på landet ett epitet av homeriska mått? Knappast. "Den rosenfingrade Eos" har aningen bättre klang och nog skulle det gå att hitta ett minst lika poetiskt uttryck. Kan det vara så, att det är fullständigt omöjligt att använda pronominet "vårt" i direkt konjunktion med substantivet "land". Måste ett lagom stort uttryck ta utrymmet i anspråk (och att använda "rika och välmående" vore att fara med osanning, medan "i smyg främlingsfientliga" förvisso är sant, men alltför långt och lite för kontroversiellt)? Nej, svaret finns att söka på annan plats.

Klichén är tänkt att vara helt neutral och osynlig - totalt intetsägande och i fullkomlig avsaknad av all relevant innebörd, samtidigt som den skänker lite form och volym åt meningen. Det kan tyckas harmlöst. Problemet är bara att uttrycket
smugits in alltför länge och nu, likt en fuskbyggd villa från sjuttiotalet, börjar möglet göra sig påmint och orsaka allergi.

Det är inte bara den klent begåvade, bloggande pöbeln som ser sig nödsakad att infoga denna substantivfras så fort det är möjligt, utan även en häpnadsväckande stor del stringenta tidningsmän och -kvinnor. Som varje ansvarskännande medborgare inser, är konsekvenserna av detta språkbruk långtgående. Det leder inte bara till ytterligare förslappning av den svenska vokabulären utan också till ungdomens förfall och karies. Berika gärna språket med allsköns kulturella influenser - det är
enligt recensentens uppfattning en nödvändighet för att ha ett levande språk - men tänk till en extra gång innan "vårt avlånga land" ånyo kläms in.

Betyg: 1 av 10