Film - Flight of the Phoenix (2004)

Öken.
Det är inte svårt att se anledningen till att de inblandade valt att delta i denna produktion, ty förutsättningarna för en riktigt bra film finns: en flygplansolycka i oländig terräng, uppblossande konflikter på grund av motsättningar mellan de inblandade, ett par intrikata vändningar samt yttre hot i form av miljö och kringflackande banditer. På pappret måste Flight of the Phoenix tett sig som ett spännande drama med inslag av psykologisk thriller, men resultatet är en högst medelmåttig blandning som nog fungerat bättre som tv-film.

Ett flygplan befolkat av personalen från en nedlagd oljeborrningsplats och en gåtfull liftare störtar på grund av en ohygglig storm i Gobiöknen, någonstans mellan Kina och Mongoliet. Det karga landskapet förtär genast den som utan utrustning försöker betvinga det, varför gruppen tvingas stanna vid planet och sakta förgås i den obönhörliga miljön. Av någon outgrundlig anledning finns gott om vatten och konserverade persikor ombord på planet, så någon omedelbar fara för de överlevandes väl och ve föreligger inte. Den gåtfulle liftaren, spelad av den lysande Giovanni Ribisi (kanske mest känd för sin insats i Rädda menige Ryan och som Phoebes yngre bror Frank i Vänner) visar sig vara flygplanskonstruktör och börjar småningom leda arbetet med att konstruera en ny farkost av det störtade planet. Under detta arbete drabbas han av hybris och blir lätt despotisk, väl medveten om sin egen oumbärlighet.

Dennis Quaid, i rollen som flygplanets kapten, förvandlas efter en kort föreläsning om människors behov av tro, hopp och kärlek från schablonen ”inbiten, sarkastisk cyniker med problem bakom sig” till schablonen ”godmodig, rättskaffens hjälte med hjärtat på rätta stället”. Som strebertjänsteman torde Hugh Laurie fungera alldeles utmärkt, men när regissören John Moore halvhjärtat försöker blåsa liv i konflikten mellan arbetare och överhet fungerar det inte alls. Situationer som effektivt kunde utnyttjats till att skapa ett inträngande porträtt av människor under svår press försitts således helt och hållet. Skådespelarna verkar helt sakna motivation och läser sina repliker med samma inlevelse som en hop högstadieelever under ett påtvingat julspel, något som inte underlättas av den undermåliga regin.

Himlens vilt klarblå nyans möter öknens mjuka terrakottatoner i ett enkelt, mycket vackert och suggestivt bildspråk. Öknen skildras som ett levande, nyckfullt väsen, vars infall är omöjliga att förutspå och beveka. De drabbades utsatthet och litenhet inför miljöns enorma krafter gestaltas med sublim stringens.

Även om bildspråket stundom är underskönt och det finns en del spännande ögonblick, går hela produktionen på tomgång utan att ens försöka resa sig från den resignerade ton som anslagits redan från början. Flight of the Phoenix kan tyvärr inte rekommenderas. En klichéfylld historia som denna, kunde varit acceptabel om den åtminstone varit spännande. Nu är den inte ens det – se den som hyrfilm, om du nödvändigtvis skall se den.

Betyg: 4 av 10
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0059183/