Film - The Grudge (2004)

Ja, den skräms!

Hårt nischade genrefilmer vars uppgift är att ingjuta en speciell känsla i åskådaren - vare sig det må vara uppsluppenhet, rädsla eller något annat - är problematiska av den enkla anledningen att när de element som spelar på sagda känslor plockas bort och filmens övriga kvaliteter uppdagas, inser åskådaren att inte mycket återstår.

Filmen låter inledningsvis berätta att när någon dör under ett raserianfall, stannar raseriet kvar och bildar en förbannelse, som sedan kommer att hemsöka och ta av daga dem som besöker platsen. Det är kring denna enkla kärna filmen kretsar: Sarah Michelle Gellar spelar en amerikansk sköterska som under sina studier i Tokyo praktiserar som hemtjänstassistent. Under ett besök hos en dement kvinna inträffar diverse subtila obehagligheter som sedan eskalerar. Huset, som Gellars rollfigur besöker, har långt tidigare bebotts av en familj, där fadern blev sinnessjuk och tog livet av sig efter att ha mördat sin hustru och son. Den döda familjen, främst modern, förföljer obönhörligt så dem som kommer i kontakt med huset.

The Grudge skräms ordentligt med välgjorda effekter. Modersspöket åtföljs av ett skrapande strupljud som får nackhåren att resa sig och jag fann mig mer en än gång sitta och titta på filmen genom glipan mellan pekfinger och långfinger. Mer än så har dock filmen inte att erbjuda; varken Sarah Michelle Gellar eller någon annan skådespelare tillåts utveckla sin karaktär nämnvärt, inte heller den tragiska och ganska intressanta historia om obesvarad kärlek som ligger till grund för förbannelsen utvecklas. Den bästa prestationen står den för mig tidigare okända Ryo Ishibashi för, då han med små medel lyckas porträttera den svårmodiga japanska utredaren.

Sammanfattningsvis är detta en riktigt otäck film som tyvärr har en story som är tunnare än lagret florsocker på en semla. För skräckeffekternas skull, enkom, är den sevärd som hyrfilm en halvtråkig, regnig tisdagskväll.

Betyg: 4 av 10
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0391198/