Kaffehysteri

Vem, vid sina sinnens fulla bruk, tittar in i en nyöppnad frisersalong och sätter sig att fika med innehavarna? Eller är avsikten månne att samla sina vänner och därefter gå till sagda salong och göra sig en trevlig eftermiddag bland Paul Mitchell-burkar, Kerastase-förpackningar och tussar av hår? Att öppna en butik och sedan drabbas av anstormande horder som sätter sig och gratisfikar i lokalen hade jag personligen sett som ganska skräckinjagande. Väntar de sig verkligen att någon skall komma dit och fika? Är de kontaktsökande och vill stifta nya bekantskaper? Eller är det, hemska tanke, en innehållslös kommentar av samma slag som med fördel används vid avslutandet av den korta, forcerade konversation som uppstår när man stöter på gamla klasskamrater som man inte har minsta intresse av att träffa igen: "men vi får höras av och ta en öl nån dag".
Uppmaningen att titta in och fika tycks vara en standardfras vid utformningen av dylika reklamblad och annonser, då det enkelt kan konstateras genom ett snabbt genomögnande av veckans reklamskörd att en oroväckande mängd nyblivna eller jubilerande (vi har ettårsjubileum - titta in på en fika) näringsidkare tycker att vi skall välja deras VVS-butik eller hattaffär nästa gång vi blir sugna på en kopp kaffe.
Visserligen lär svenska språket vara ett av de få språk i världen som stoltserar med ett eget uttryck för just fika (hur det må vara med den saken låter jag vara osagt), men därifrån till att uppmana vilt främmande människor att frottera sig i lokalerna borde steget vara mycket längre.
"Eller bara titta in och ta en fika". Jag tror inte det. Undras vad man fick: kakor med sylt ur genomskinlig plastburk och kaffe i vit, räfflad plastmugg?
Andra bloggar om: språk, recensioner, klichéer, fika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar