Film – Ladder 49 (2004)

Definitionen på ett pekoral.
USA älskar, med all rätt, att älska sina hjältar, men när kärleken till utryckningstjänsterna tar sig uttryck i en saftsås som Ladder 49 börjar det bli dags att betrakta kårerna ur ett något nyktrare perspektiv.

Under pågående räddningsarbete ger golvet plötsligt vika och brandmannen Jack (Joaquin Phoenix) fångas djupt inne i en stor, brinnande industribyggnad. Skadad och oförmögen att sätta sig i säkerhet kan han bara vänta på sina arbetskamrater, som med alla medel söker undsätta honom. I tillbakablickar skildras så Jacks karriär från tillträdet på brandstationen som nyutexaminerad brandman fram till den ödesdigra utryckningen som sedermera skall kosta honom livet.

Brandmännens liv på och omkring brandstationen i Baltimore skildras i med- och motgång, med Jacks utveckling till habil brandman och stolt tvåbarnsfar i fokus. Som brandstationens genuint fryntliga överhuvud Mike Kennedy ses John Travolta, vars rollfigur lika gärna skäller ut brandmännen för bristande sammanhållning som läser godnattsagor för deras barn. Skojfriska upptåg blandas med fler skojfriska upptåg, pastellfärgade födelsedagskalas, eldbemängda actionscener samt ett hjärteknipande ögonblick då Jacks bästa vän omkommer. I ett fåfängt försök att frigöra sig från den redan alltför romantiserade handlingen försöker regissören Jay Russell, som tidigare inte åstadkommit några särskilda prestationer i filmvärlden, att inlemma lite familjeproblem i Jacks familj till följd av yrkets faror. Ett svart får, gestaltat av Robert Patrick (känd från Terminator 2 och Arkiv X), som ägnar sig åt otrohet och diverse andra vederstyggelser, skall också förmedla något slags verklighetsförankring. Dessa element är dock bara små, små cirrusmoln på en annars rosa himmel; likt smaken av aspartam dröjer sig en artificiell, alltför söt känsla kvar när filmens eftertexter rullar.

I Ridley Scotts Gladiator var Joaquin Phoenix gåshudsalstrande bra som den ondskefulla, iskalla romerska kejsaren Marcus Aurelius Commodus Antoninus, men efter prestationen i Ladder 49 borde Phoenix skådespelarlegitimation för evigt återkallas. Ett jubelexempel på dåligt skådespeleri ses i den scen då Jack talar med sin son efter det att en brandman drabbats av svåra brännskador. Här saknas varje form av inlevelse och det som från Phoenix sida skall föreställa något slags återhållen förtvivlan kombinerad med en didaktisk, betryggande och faderlig föreläsning liknar mest en dålig imitation av en sagotant på biblioteket. Dialogen är i bästa fall stolpig men i träder i de flesta fall över gränsen och blir direkt pinsam.

Ladder 49 gör stora, seriösa anspråk och resulterar i ett präktigt pekoral. Små gester och lågmälda antydningar är inte Russells melodi – alla kritor i asken har använts. Vänligen, gör er icke besvär.

Betyg: 4 av 10
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0349710/