Gåshudsalstrande vackert
Buss fem från Malmö centralstation till Nobeltorget en regnig tisdagskväll i december är förmodligen en upplevelse som även luttrade Lonely Planet-skribenter skulle rata. Eftersom bussen, på grund av orsaker fördolda för alla utom de nyckfulla lokaltrafikgudarna, alltid är försenad, får resenärerna njuta en lång stund av den typiska malmöitiska snålblåsten som lekfullt kilar rakt genom även den varmaste yllerock. I kombination med den generösa vätan gör väderleken att kroppen och humöret är nedkylda till fryspunkten när bussen så påbörjar den vådliga vansinnesfärden. Upplevelsen förstärks de gånger busschauffören går av sitt skift innan resan och småpratar någon minut med sin avbytare före det att dörrarna öppnas.Det är under dessa förutsättningar jag hör hennes röst första gången; den statliga radiokanalen för samtida populärmusik spelar en melodi som jag inte hört tidigare. Ett avskalat arrangemang där de mest framträdande elementen är violinpizzicato, piano och sång fyller mitt huvud och får mig att tina upp.
This is how it works / it feels a little worse
than when we drove our hearse / right through that screaming crowd
Utan minsta ansträngning - tillbakalutat - låter Regina Spektor sin röst kila över de inledande stroferna, där de interpunkterande sibilanterna får huden på mina armar att knottra sig. Den mjuka rösten når nästan ned i en viskning innan hon låter stämman växa i styrka och klusilernas aspiration ta plats. Det klassiskt charmerande retroflexa amerikanska uttalet av r blir i storm nästan sammansmält till en vacker diftong, och tillsammans med New York-dentaliseringen av t sänder detta uttal rysningar av välbehag nedför min ryggrad i den mörka Malmökvällen.
While laughing up a storm / until we were just boneLika vackert blir bone, som i Regina Spektors säreget behagliga idiolekt ges fullt utrymme och bildar en rund, attraktiv triftong samtidigt som hennes röst åter tilltar i styrka.
until it got so warm / that none of us could sleep
And all the styrofoam / began to melt awayJag trodde inte det var möjligt att skapa poesi av styrofoam, men Regina Spektor lyckas på ett smakfullt sätt: hon förminskar sitt r till en stark alveolar flapp som nuddar vid att vara ett mjukt d.
we tried to find some words / to aid in the decay
Genom att utnyttja en mjukt smekande, nästan samtalande, ton i växelverkan med ett betydligt mer pregnant röstläge, där en mycket större styrka anas, fyller den amerikansk-ryska sångerskan min regniga resa hem med ett mycket oväntat och mycket välkommet bidrag. Och för att slå an en något mer folklig ton i slutet av denna korta text ber jag att få tillägga att Regina Spektors "On the radio" dessuom "helt enkelt är en bra låt".
Wikipedia: Regina Spektor
Andra bloggar om: malmö, musik, vardag, lingvistik och Regina Spektor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar